Det är ett fantastiskt roligt uppdrag att för 8:e året i rad få komma till Geijerskolan och undervisa studenterna vid den kyrkomusikaliska linjen i Barn- och ungdomskörmetodik. En kurs som innehåller en fascinerande mångfald. Körarbetet består inte bara av förmågan att lära ut sånger till barnen. Det är också ett pedagogiskt arbete som omfattar alla delar av komplexet körsång. Exempelvis att arbeta med klang, intonation, gehör, precision, frasering, förberedande stämsång och musikalisk gestaltning. Även kunskap om barnröstens möjligheter och målbrottsrösten. Fram för allt måste körledaren ha förmågan att hålla i gång barnens intresse och koncentrationen vid själva sjungandet och skapa motivation. Ett arbete som ställer stora krav på ledarens kompetens. Barn har behov av omväxling eftersom deras koncentrationsförmåga är begränsad. En av mina ledstjärnor, som jag alltid förmedlar till studenterna, är att inlärning inte bara sker genom repetition, utan framför allt med variation. Här uppmuntrar jag dem att själva fundera över hur, på vilket sätt de kan få både flyt och tempo och samtidigt hålla en hög kvalité i körövningen. Vi utforskar och experimenterar möjligheter att fånga barnens uppmärksamhet med hjälp av olika miniövningar och aktiviteter där musiken står i centrum och använder leken som form. I slutändan handlar det om att våga vara personlig och utgå från sin intuition som pedagog.
Min personliga övertygelse är att alla vi körledare kan läsa hur många böcker som helst. Men det är i praktiken vi på olika sätt provar och testar våra idéer för att utveckla våra metoder. Det finns troligtvis lika många sätt att arbeta med kör som det finns körledare. Men en sak är vi nog alla helt överens om; Utan sjungande barn blir det inga sjungande vuxna!
